Minst sagt sliten idag (måndag), vi har haft en intensiv helg!

 

I lördags blev jag "kidnappad" av en vän, hon tog mig till en strand där jag inte varit tidigare. Hennes familj, syskon, barn, kompisar, ett helt gäng. Vi badade, umgicks, grillade och hade kul. På vägen hem igen anslöt Jonne, vi åkte till min väns pappa där vi grillade till middag. Tanken var fortsätta ut på krogen, men klockan drog iväg och jag var alldeles för trött, vi åkte hem istället. Helt färdiga gick vi och lag oss för att några timmar senare kliva upp igen.

 

Vi kom inte riktigt upp den tiden vi tänkt, det tog tid för oss båda att vakna, planen för dagen var konstrunda. Vi kom iväg och hann med en konstnär. Vi träffade henne för ett år sedan, när vi drogs in i ett galleri som ligger inne i staden där vi bor. Hade aldrig varit på vernissage tidigare varken jag eller Jonne, men av någon anledning skulle vi gå in där. Vi blev frälsta i hennes konst och det klickade mellan oss. Har sedan dess följt henne på hemsidan, haft sporadisk kontakt och nu fick vi möjligheten igen att se hennes konst. Det bjöds på konstrunda i hennes trädgård, bland veden, tallar, granar, på husväggen ett annorlunda sätt att visa upp sin konst, som passar henne. Fyra tavlor fick vi med oss hem, helt galet, vi är chokade fortfarande på ett mycket positivt sätt. Den berörde oss mycket och är inte bara vacker att se på, djupet finns, allvaret, hoppet, glädjen och ett viktigt budskap. Våran första konst vi någonsin köpt och jag är stolt det är just hennes som vi känner så mycket för. Ena tavlan hänger över våran sänggavel, vi sov som klubbade sälar i natt, den ger ett skönt lugn och en trygghet.

 

Tack Anette <3

 

Idag har vi gjort så lite som möjligt på så lång tid som möjligt. Jonne har jobbat hårt senaste tiden och jag har inte hunnit vila värst mycket i helgen. Han är ledig några dagar nu och vi ska försöka hinna med någonting.