Hur ställer jag mig till detta??
Igår var det torsdag, dax för en ny avstämning med min läkare, handläggare på FK (försäkringskassan) & AF (arbetsförmedlingen). Vi sågs innan jag började min arbetsprövning vilket var i sommras, jag startade i september på hundpensionatet, den här gången väldigt anpassat för att det skulle bli så bra som möjligt! Startade med glädje igång en ny utmaning. 3 dagar i veckan, 3 tim/tillfälle, en dags vila emellan. 2 veckor klarade jag det, sen fixade inte min kropp mer. Några symptom var; smärta, spänningar i nacke, trött & migrän...Ja kämpade på ett tag till, tills att det inte gick längre rent fysiskt. De blev ohållbart!! Hade hela tiden ett hopp om att ta mig tillbaka. Subluxerade axeln som jag redan i Januari luxerade helt. Nu såg det mörkt ut. Fanns det andra alt att kunna ta mig tillbaka nu?AT säger att jag hade förutsättningarna för att lyckas, frågan är blir Madeleine sämre i längden av detta, finns det tillräckligt underlag för att göra en bedömning?Detta var 3:dej arbetsprövningen i ordningen sedan 2009, med allt annat före, emellan & efter. Kan man räkna ihop de 3 gångerna jag arb prövat för att få tillräckligt underlag? (Alla 3 gångerna har det sett likadant ut). A på AF gör ett försök, hon avslutar denna period. Min läkare skriver ett sjukintyg på ett par månader som FK godkänner. Sedan kommer min handläggare på FK titta på en sjukersättning! SJUKERSÄTTNING! (Förr hette det förtidspension). Har försökt tänka mig in i det, hur det är, blir & kommer va!? Men kan ännu inte greppa det. Är det slut på mina chanser? Min kropp säger en sak & jag en annan... Jag har vetat att det varit på G, men det är något annat när det blir mer på riktigt! Fortsättning följer...
Kommentarer
Svar:
Hej Christina!Förlåt för det sena svaret!
Kul att du hittat hit :-D
Jag förstår vad du menar, även om man vet att det är påväg åt det hållet & i själva verket skulle vara skönt att få lite "lugn & ro". (om du förstår vad jag menar??)
Att slippa stressen att inte veta.
Kommer behöva en tid för att mogna antar ja,både hos mig själv nära & kära...
Tack för att du tog dig tid att skriva, altid kul att få kommentarer.
Mvh Madeleine
Madeleinelife
Trackback
