Hej alla mina vänner!
Tänkte skriva någon slags kortare sammafattning ikväll, för orkar inte sitta längre stunder. Mer mår MYCKET bättre än jag gjorde när jag åkte med ambulansen & första HELVETES veckan på sjukhuset!!!
Jag fick i fredags (17/12) efter 16 dygn på sjukhuset åka hem på premission, för att känna efter ett par timmar hur det jag klarade mig hemma. Kändes det bra fick jag stanna över natten (till lördag), då skulle jag höra av mig igen. Allt gick SÅ BRA, över min förväntningar så jag har varit hemma hela helgen.
Det var sagt att jag var tvungen att infinna mig senast söndag eftermiddag tillbaka på sjukhuset, men när jag pratade med sjuksöterskan på dagen (söndag) & talade om som det var, hur bra det gått så slapp ja åka tillbaka in för att sova där. Men jag är inte utskriven än.
Igår (lördag) kom glädjetårarna när jag tog mina första steg utan rullatorn! Obeskrivlig känsla, en stor seger! Det har varit så mycket känslor fram & tllbaka, saker att acceptera, så mycket att hålla reda på trots min obeskrivligt höga smärta! Allt ifrån att fixa för djuren, till att intyg till AF kom in i tid, möten med AT, sjukgymnast, kurator, biståndshandläggare etc....
Sen att ÅTER IGEN FÖR TUSENDE GÅNGEN försöka få dom att förstå hur svår min smärta är att häva & det jag fick inte ens tog bort värsta toppen. Dom proppade i mig mofinpreparat torts att jag inte tål det, så fick känna av det minst sagt!! Med bla blåser på hela tungan, tålde inte deras hudkräm, exem utslag som inte gick att beh. (berättar mer om det sen).
Tills dom vågade ge mig det jag behövde för att mitt smärtgenombrott skulle häva sig! Som jag sagt till dom från första minuten jag kom in, vad det är som hjälper. Men dom lyssnade inte utan ska pröva sin väg fram. Så det krävs ÄNNU MER för att häva smärtan & längre rehab!!!! När dom sen inte fann någon annan väg då vände det! Då började jag kunna hantera smärtan & röra mig det lilla jag kunde.
Imorgon väntar jag på ett samtal ifrån dr som ska skriva ut mig, ska PÅMINNA eller kanske PRÄNTA in i huvudet på dom att anteckna vad det var som fick mitt smärtgenombrott att vända. Men jag har flera ssk som gjorde ALLT för mig, som ville men inte fick ge mig mer smärtis utan bara se mig lida. Så jag har dom på min sida.
Sen ett STORT tack till alla inblandade som har sett till att det fungerat praktiskt runt omkring, utan er hade det inte gott! STOR varm kram ♥
Mer detaljer kommer senare... Men vill inte trötta ut er! Nu vet ni att jag lerver, är hemma & är på bättringsväg.
Fyfan låter inge kul alls :( <3
Men du vet att vi finns och ställer upp för dig systeryster.
Saknar dig <3
Men gumman då! Skönt att höra att du är bättre! Har tänkt på dig! Kram
hade ingen aning om va du går igenom..tänker på dig o önskar dig lycka till!!! <3<3
Som jag har väntat på att "se" dig igen, man hinner ju måla upp skräckscenarion för sig som bara växer o växer O_O
Hoppas att allt är ok idag med, jätteskönt att det äntligen vände och jag önskar dig all lycka i rehabiliteringen. Sitter här hemma och surar och skäms en himla massa nu, finns så många starka människor på nätet att jag verkligen måste ge mig snart. Jag kan också, om inte annat så får jag läsa och lära av dig o Katta som aldrig ger er!
Stor kram och välkommen hem igen!
Puh, ja man har varit inne här en del och väntat på att du ska skriva något. Trots att jag inte känner dig så fick jag hjärtat i halsgropen när dagarna gick och inget hände här på bloggen.
Så skönt att du är hemma och mår bättre. Underbart!
Ser fram emot att få höra om din "resa". Förstår att den varit allt annat än angenäm.
Kram och fortsätt bli bättre :)
Vad skönt att "höra" från dig igen! Jag tänkte på dig senast imorse och undrade hur det gått för dig.
Vad härligt att det börjar vända nu!
Många kramar!
Tack SNÄLLA ALLA för era fina värmande kommentarer <3 Det ger mig energi att orka fortsätta kämpa!
Fille: Tack söta... Miss you to, long time no see.. :( Puss
Leyla: Nej det är ju inget som syns på mig på utsidan heller, mer än kanske när jag går med hjälpmedel eller har nackkrage på mig.. Men tack snälla...
Litentanta: Kan tänka mig att ni undrat, men som ni förstår så fanns det ingen ork, men är glad att jag är här igen :) Det är inte lätt för andra att uppdatera i någon annans blogg heller, trots att det vart några inlägg.
Ulrika: Tack för din omtanke!! Hade önskat att jag hade kunnat blogga, men har försökt skriva lite noteringar för att i efterhand kunna dela med mig av min sjukhusvistelse. & för att minnas själv :S
Blir så glad av att läsa era fina ord! STOR Bamsekram till er <3
