Tänk att en liten fikastund kan bli så underhållande...
Dagen började med att jag hör ett krasch. Men är på tok för trött och har för ont att ens tänka taken på att kliva upp, sen är det ju redan trasigt så vad ska jag kunna göra åt saken tänkte jag.
Roligt! Nej inte mycket, så såg det ut efter Jane´s framfart...
Men det blev bättre, så hela dagen fortsatte inte så.
Det har varit en underhållande fikastund idag..
Med Jennifer & L, full fart hela tiden. Det händer saker varje sekund & man vet inte vad som händer här näst?! Nellie & L pockar på varandras uppmärksamhet hela tiden. Dom talar sitt egna språk som bara dom kan förstå. Han skiner upp i hela ansiktet när han får se sina kompisar Bazze & Nellie. Hon smiter ut genom dörren vidare ut genom grinden på trappen för att möta L som sitter i sin pulka & ge honom blöta pussar i ansiktet och han bara skrattar. Sen när hon ändå är lös så drar hon en repa ut på vägen, så Jennifer får springa efter henne. När alla är inne efter mycket om och men får han se Jane då skiner han upp för andra gången. Ka säger han & tittar på mig medans han pekar på katten.
Det första L gör sen när han kommer in är att leta reda på en boll & något att spela bandy med. Det brukar vara skohornet eller soppborsten. Vi föredrar skohornet, det kan han orsaka minst skada med. Han härjar omkring. Jag förbereder för fika och L pekar på skafferiet & säger ka ka = kaka. Han hittar och vet precis vart allt gott finns. Men han har inte tid att sitta med oss längre stunder, antingen hägrar bandyn eller så jagar han och Nellie varandra om vart annat, han skrattar & Nellie viftar på svansen.
Dom korta stunder han sitter ner på stolen gör han sina försök att bjuda Nellie på chokladkaka, sen blir det omvänt när hon försöker få tag på hans kaka. Hon får efter en stund husarrest ifrån köket. När hundarna ligger under bordet för att vara så nära mig som möjligt men vara lite ifred från L så kryper han under & lägger sig hos dom. Så enda chansen för dom att vila är när han sover...
Men dom älskar honom!
Försökte ta kort på charmtrollet L, kan säga att det är lättare sagt än gjort. För han sitter inte ens stilla när han fikar. Så det är en utmaning, men lyckades få några hyfsade bilder som jag tänkte dela med mig utav. 
Han gick ut i hallen leta reda på samma mössa som han hade sist...
Sen full attack på bollen!
Han fick byta soppborste mot skohorn men lika glad för de är han...
Här kan man se det jag pratar om, titta under bordet...
Sista innan L somnar, han letar efter "pappa".
Han tror att allt som bär hjälm på huvudet heter pappa.
När han sen somnat efter ha röjt klart, så kunde jag & Jennifer ha en lugnare fikastund & föra en diskussion utan att bli avbrutna hela tiden av ett barn eller djur... Men vi är vana så det är ingen fara. Dom är ju för goa de små liven & det händer ju saker hela tiden som sagt, vilket lättar upp stämningen
Vi följde med när det var dax för dom att gå hem, då jag fick sällskap på promenaden. För jag kände hur trött jag var egentligen, så hade inte tagit mig ut annars..
Har legat på soffan resten av kvällen, sen när jag skulle göra detta inlägg så ville inte det som jag ville. Så somnade 1 timme & vaknade nu igen.. Så tror helt enkelt att det är dax för sängen! Helt slut! Men i morgon ska jag bara ta det lugnt, känner att det är nödvändigt. Man vill ju inte bli liggande 1 vecka.
Ett ögonblick sen är det borta..
Sitter nu i soffan under täcket efter ha tillbringat 2 ½ timme uppe vid stallet.
Vi tog med oss varm choklad och kakor. Laila frågade mig innan vad jag ville ha med att dricka. Men jag behövde inte ens tänka efter, för det var givet att jag ville ha en kopp varm choklad. Hur gott är inte de så här års! Men däremot vet man aldrig hur mycket fikabröd man behöver ta med sig eftersom ibland när man kommer dit så är det ingen annan där än en själv och nästa gång är det 6 eller 10 personer. Men det är de som är charmen också.
När man väl sätter sig ner så är det lätt att tiden rinner iväg och det man kom för att göra glömmer man. Tills man tittar till på klockan igen och inser det. Men det skulle fler göra oftare, för då mår man mycket bättre.
Vi hade en trevlig fikastund med min pappa och Lisa. Hundarna lekte i snön. Och vi hade en mycket intressant samtalsämne. Jag tycker det är väldigt intressant att lyssna på dom som har levt längre än vad jag själv har. Pappa berättade hur det har sett ut & vad som fanns här tidigare i byn. Som idag står tomt eller kanske inte finns kvar. Vi pratade minnena om sådant som har funnits & att det är synd att det inte finns längre. För visst finns det potential att driva ett café här ute på sommaren nere vid vattnet, där båtar, bussar & människor passerar. Kan inte bli ett bättre ställe att ha ett café på!
Men vem vet det kanske kommer något i framtiden? Det har ju funnits en gång så visst är det möjligt att det kommer åter.
Vi tog en sväng efter vi druckit upp chokladen och tittade runt på gården. Det finns mycket vackert att se på nu, när det är snö ute. Allting ser ju så annorlunda ut. Fick chansen se när solen gick ner bakom dungen, mycket vackert!
Glöm inte att stanna upp ibland!
Man får passa på att njuta av dom stunderna som erbjuds.
Tänkte att jag delar med mig några av dom ögonblicken som jag fick idag.
Jag skratta så jag tjöt när jag såg denna bild. Laila skulle fota gravarna som
knappt syns under snön, mer än att man ser att det är en kulle.
Då far hundarna förbi & Ronja fastnar på bilden. Men vad jag kan skåda så ser det mer ut som en räv.
Vad tycker du?
Nu har ni fått följa med på turen, det jag & Laila såg & upplevde.. Det var helt underbart & obeskrivligt fridfullt att vara på gården. Man vet aldrig vad som händer eller dyker upp, vilket alltid är lika spännande. Vi fick oss våra goda skratt & kunde njuta av djur & natur. . Vilket jag aldrig kan få för mycket utav!
Hoppas ni gillade bilderna & njöt lika mycket som vi.
Stallet
HERE WE COME!
Nu åker vi upp till stallet & njuter av det undebara & vackra vädret som är ute idag. Då kan man ju inte bara vara inne! Tar med mig Laila också. Får se vad vi hittar på för mys, kankse en liten brasa att mysa vid? :)
Total frihet!
Vissa är vakna fortfarande, kanske har haft middag med några goa vänner. Medans andra har gått & lagt sig. När jag lyssnar så hör jag några barn en bit bort som verkar ha roligt. När jag sen kommer närmare så är det ett gäng grabbar som spelar fotboll på gatan, trots att klockan är så mycket. Inne kan man se dom vuxna sitta runt köksbordet & ha en konversation
När jag sen har passerat förbi, gått ut ifrån området där jag bor blir det tyst. Det enda jag kan höra är mina egna steg som knarrar i snön. Jag stannar för att lyssna ett ögonblick, det blir helt tyst, även Bazze & Nellie lyssnar intressant. Men inget hörs förutom våra andetag.
Då känner jag total frihet, som om jag äger ALLT runt omkring mig! Jag kan göra precis som jag vill, behöver inte tänka på någon annan än mig själv, inte anpassa mig heller. Jag har ingen plan på vart eller hur långt jag tänkt gå. Det bestämmer jag efter de som känns bäst för stunden.
Efter en stund hör jag en bil på håll. Man kan höra att det är en Volvo. Ni vet en 740, unga killar i 18 års åldern. Dom kommer i fart, avgassystemet låter illa. Men för dom är det häftigt, allt är som det ska. Dom sladdar förbi & efter några sekunder fösvinner dom.
Och de återgår det till den totala tystnaden! Jag är själv igen med mina hundar. Vi fortsätter promenaden, möter en annan hund som är på väg tillbaka hem igen. Mina hundar blir exalterade, jag stannar, beordrar dom att sitta. Ser inte vart den andra hunden vi mötte tar i vägen. Fokuserar bara på mitt, när jag är klar efter någon minut så fortsätter jag dit jag var på väg. Vart det nu var någonstans?
Jag går på en väg där det är belysning, det är asfalt & dom har saltat vägen. Vilket jag kan tycka är lite synd här ute på landet..
Jag vänder efter ett tag när det passar sig. Går hemåt igen, men jag har inte klart för mig vilken väg jag ska ta. Men det faller sig så att jag går tillbaka den vägen jag kom till en början, men sen bestämmer jag mig för att ta en utmaning, gina över ängen hem. Det är ca 100 m. Mycket djup snö! Det är inte andra än något rådjur & enstaka hare som gått där tidigare.
Rakt ut kliver jag, Bazze å Nellie hänger på efter överlyckliga. Nosen går rakt ner i snön i djurspåren. Vi tar oss fram, dom hoppar & jag pulsar genom snön.. Vissa ställen sjunker jag ända upp till knäna. Känner att snön kommer innanför skona då termobyxorna åker upp. Men vad gör det?!
Jag har inte långt kvar hem & där kan jag byta till torra strumpor.
Grabbarna spelar fortfarande boll.
Ena killen tar upp bollen när vi närmar oss.
Då säger en annan, vad gör du? Varför spelar du inte bollen?
Men hundarna kommer ju, vi får vänta tills dom har gått förbi.
Snällt tänkte jag.
När jag precis passerar så säger en annan att du ser väl att det är 2 hundar som kommer, det är ju inte får!
Så skrattar dom tillsammans.
Och jag ler inombords...
Melodifestivalen 2010 1:a deltävlingen
Jag sitter nu framför Melodifestivalen som nog många andra svenskar gör.
Fanns inte så många andra alternativ. Jag är inte en jättefantast utav den för jag tycker det har spårat ur med alla deltävlingar som hålls. Så själv är jag mest intresserad utav den stora tävlingen. Men nu tittade jag på den ikväll. Vissa gillar man, andra är likgiltiga & sen finns det dom som man bara är för mycket! Som inte hör dit & man undrar hur dom tog sig dit överhuvudtaget?!
OLA & SALEM VIDARE DIREKT TILL GLOBEN!
lånad bild ifrån http://expressen.se
Jag själv röstade på Ola! ♥
GRATTIS OLA!!!!
lånad ifrån svt.se klicka på bilden får ni se ett klipp.
Men helt ärligt! Vad var bidrag nummer 2 för något??!!
En utspökad rymdvarelse! Är vad jag tyckte hon såg ut som. Man kunde inte höra vad hon sjöng för att jag titta bara på det konstiga hon hade på sig!? Klänning? Robothanden?! & hennes väldigt udda rörelser. Jag vet inte ens om det kan kallas för dans. För har aldrig sett något liknande. Blev bara irriterad av hennes uppträdande!
Jenny Silver är hon till vänster i bild som jag menar.
lånat även denna bild av http://expressen.se
Vad tyckte ni?
Min fredag, avslutade den med Let´s Dance
Huvudvärken börjar bli ett faktum! Har inte hänt mycket idag, kom inte upp ur sängen förns klockan var 11.30, sen somnade jag om efter jag fått in mig min frukost. Kunde helt enkelt inte hålla ögonen öppna. Så vaknade upp igen vid 15.45.
Är spänd som en fiolsträng i ryggen, har ingen cirkulation eller syre i musklerna.. Så sammanfattningsvis ont!
Så vad ska jag säga, har spenderat större delen utav dagen på soffan.
Kollade på let´s dance, men kände mig ofokuserad.. Hade svårt att hålla koncentrationen helt enkelt. Vart ledsen när Rabih åkte ut! Tyckte det borde ha varit Marcus Birro istället. Carin (på förkväll) hade rätt när hon tippade på vilka som skulle stå på scenen ikväll, men även dom som skulle ligga i topp 3. Hon är där på genrepen & antecknar, sen säger hon vad hon tror på fredagens förkväll, vilka som ligger i toppen & botten.
Man njuter när Claudia & Mattias dansar, dom ser ut att vara proffs.
Hoppas på en bättre dag i morgon & att jag ska orka göra någonting då. Har tillbringat så mycket tid hemma nu på sista tiden & inte orkat pga av värk & trötthet. Ge mig lite energi tillbaka!
Mina guldkorn!
Hur många är det som har 4 st underbara djur?!
Dom är 4 olika personligheter, men de dom har gemensamt är sina stora hjärtan! Alla är mycket sociala ,vill vara med och se vad som händer.
Jag vet inte om jag har berättat det förut men jag har tidigare inte varit mycket för katter. Ändå är jag uppväxt med både katt & hund. Kanske har jag gillat hundar mer för man kan dressera dom, det finns mer utmaningar, vilket jag älskar. Men man brukar säga att man är antingen hund eller kattmänniska..
Men nu har jag 2 djur av varje som ni vet. Att jag skaffade mig en katt (Tarzan), är ett ex till mig som är orsaken till höll jag på att säga. Men jag ville ha hund & han ville ha katt. Det fungerade inte med hund pga brist på tid, då vart det en katt. För när min lillebror fick en hund så jag vart mycket avundsjuk. Det är Tarzan, som idag är min lilla bebis på 5 ½ kg.
Mina hundar har alltid sovit med mig i sovrummet, men sen en tid tillbaka så sover dom i hallen. Det är för att Prinsessan Nellie inte kan hålla sig på golvet och jag klarar inte av sanden & håret i sängen. Så nu sover Tarzan & Jane med mig. Men då när dörren varit stängd hela dagen tycker Jane det är mycket kul att få komma in där på kvällen. Så då är det racing där inne!!
Det flyger saker omkring henne och hon sätter även fart på Tarzan. Inte lika kul när man ligger & försöker koppla av med en bok.
*I förrgår när jag vaknade så låg ena panelgardinen på golvet på morgonen, hon lyckas med det mesta.
*Igår när jag lag mig då fick jag nog, sa till henne på skarpen tro det eller ej men hon lyssnade och lag sig på sängen.
Min älsklingars kännetecken
Janes kännetecken är att hon ofta väljer att ligga under täcket med mig
Tarzan hälsar på alla, man kommer helt enkelt inte undan. Men är mycket trogen sin matte. Han tar även hand om lilla Jane, här ser ni ett exempel när dom tvättar varandra.
Bazze är trogen sin matte viker inte från min sida och världens snällaste
Jag fixar i garderoben och han ska vara mitt i, alltid!
Nellie så söt hittar på det mesta bus! ;) Och vi får inte glömma en RIKTIG prinsessa!
Får man inte ligga i soffan så lägger man sig på puffen...
Men som tur är får man ligga i Laila´s ena soffa ;)
Är dom inte underbara?!
Idag har katterna legat med mig i soffan och hundarna på golvet och sovit med mig. Helt underbart!
Det finns snälla människor
Kändes som en hopplös morgon!
Men när telefonen ringde var det sjuksyster ifrån vårdcentralen som jag har pratat med nu 2 gånger för att få boka en tid hos min läkare. Vilket jag för övrigt har försökt göra sen i okt-nov!! Är på tiden nu att det blir min tur!
Men hon tyckte synd om mig för att det strulat så. För har inte min läkaren varit på semester, så håller dom på att lägga om bokningssystemet, eller så går det inte att boka för det är fullt eller så har det varit så nu att dom släpper tider för en vecka i taget på torsdagar. Men då måste man ringa mellan 8.15-8.30 sen är dom slut!
Så ni kan ju tänka er hur lätt det har varit.. NOT!
Men nu i alla fall så kom hon till jobbet (sjuksyster), det fanns en tid kvar & hon hade lovat att kolla åt mig. Så då var hon mycket snäll & tog den tiden till mig. Så nu har jag en tid om 2 veckor. Men de var bara det att det som fanns var första tiden på morgonen 8.15. Vilket innebär trubbel för mig, eftersom det tar sådan tid att komma igång. Men behöver mitt sjukintyg!
Som jag berättade tyckte hon på AF att jag skulle ha ett sjukintyg trots att jag ingår i arbetslivs introduktionsprogrammet. Eftersom det är bara reglerna som säger att jag inte får vara sjukriven inte vad min läkare tycker. Det är fler som har det & hon tror att det kan underlätta för mig senare om jag haft en sjukskrivning i botten hela tiden.
Så det ska jag be om, får se vad hon säger. Sen är det nya recept, mitt P-tillstånd har det blivit strul med. Ja det är en hel del, men vi brukar inte hinna med allt pga av korta tiden. Så det får bli det viktigaste.
Får skriva en lapp så man kommer ihåg, för minnet är ju som det är. Inte till att lite på alltså.
Nu blir det sängen nästa!
Madeleine tipsar!
Ni har säkert hört talas om Camilla Läckberg, kanske t.o.m har läst någon av dom?
Men måste tipsa om Isprinsessan!
Inte den bästa skärpan på bilden.. Men det syns vad det är.
Jag fastnade i den på en gång vilket är nummer 1 för mig. Nummer 2 att den ska vara lätt läst. 3 att den ska överraska. 4 att man vill bara ha mer.
Alla dom 4 saker har den. Utan att veta om det så råkade jag välja den första boken i serien av en tillfällighet. Från början trodde jag att det var en annan bok än vad det var. Sen vart det en överraskning när jag tog den ur bokhyllan något år senare efter inköpet & skulle läsa den. Då var det inte en romantiskroman utan en kriminalroman.
Vilket inte gör mig något alls!
Har ni inte läst den så är min rekommendation!
Massa snö, natur, vackert, frihet!
På eftermiddagen bestämde jag mig för att gå ut i skogen med hundarna..
Vi gick till "vårat" berg. För orkade inte gå, men ville ha frisk luft & hundarna behövde komma ut. Lyckades glömma broddarna, det var snorhalt ute & jag gled & hade fullt upp att hålla balansen. Sen sprejade jag Bazze & Nellie i pälsen innan för att underlätta för dom. Eftersom dom har längre päls på benen & under magen så fastar det massa snö där i plusgrader. Men tvättade inte händerna efter så hade fullt upp också med att inte kopplena skulle glida ur mina händer...
Men vi tog oss iväg, ramlade inte en enda gång & tappade inte hundarna ;)
Det var mycket djup, härlig, vacker snö uppe på berget eftersom det är ingen som trampar ner snön där. Bazze & Nellie hade mycket kul, lika kul hade jag när dom underhöll mig! Bara efter en kort stund när dom sprungit några vändor så flåsade dom. Dom försvann ju stort sätt i snön ;) Dom fick hoppa sig fram för att ta sig runt i snön.
Det räckte med att jag tog mig upp på berget, sen gick inte jag omkring som jag brukar göra, utan stod på ett ställe mer eller mindre. Sen sprang dom som dom ville. Kallade på dom emellanåt, sen håller sig mina hundar runt mig. Vilket är mycket skönt!
Filmade en snutt, men har inte lärt mig hur jag lägger upp den. Så har nu bett Elin så hon får hjälpa mig. Det är bra att fråga ungdomnarna om sånt ;)
Men bilderna jag tog ska jag så klart dela med mig utav idag. 
Ska jag eller inte?..
Brottningsmatch i snön
Hmm vad händer där borta?
Njut av vacker natur, tänk vad snö kan skapa.
Gärnet!
Vackert ögonblick
Nellie -Jag älsakr snön, den är rolig.. :D
Min mullvad ;)
Det ser ut somhuvud är bprtvänd. men så är det inte, för det är under snön!
Typiskt Prinsessan Nellie.. 
Sätter mig här under en stund..
Tror att vi var ute 1 timme samanlagt! Jag var skit trött på vägen hem, men hundarna verkade ha hur mycket energi som helst kvar. Men dom var däremot fulla med snö, men det underlättade att jag hade sprejat dom för fdå kunde jag dra av kockorna. För dom fick svårt att gå, när det är fullt i benen på dom stackarna. Men som sagt roligt hade dom. Sen vart det duschen när vi väl var hemma, för att ta bort det sista & slippa få det på golvet.
Lyckad dag!
Den handläggaren jag har fått på AF är så förstående att man undrar när kameran ska komma in. Nej kanske inte så, men man är ju inte bortskämd med personer från myndigheter & sjukvården som är så förstående Och tar in varenda ord man säger. Sen ser man på hela människan att hon lider med mig. Så är nöjd med mötet idag.
Vi pratade om min EDS, hur den påverkar mig, hur jag mår i dagsläget, hur min historia ser ut i stora drag. För jag gav henne en hel del info som jag hade med mig. Det kan ni tänka på om ni ska på ett möte, var förberedda, när det är en ovanlig sjukdom leta reda på fakta & låt dom ta del utav det. Hon blev otroligt glad & tacksam för det jag hade med mig.
Hon fick;
*Alla sjukintyg från 2006-2010
*Om EDS ifrån socialstyrelsens hemsida.
*Min EDS-historia ( som jag själv har skrivit)
*En EDS folder i från socialstyrelsen hemsida, ( kortare variation av den långa)
Sen var jag mycket tydlig på att tala om hur det verkligen ligger till, och det är utan att överdriva. Även om man känner sig så. Men det är nog för många gånger orkar man inte helt enkelt. Men sa att jag är MYCKET trött, har mycket värk & har det svårt att ta mig igenom vardagen. Får feber när jag har ansträngt mig etc..
Talade om att jag inte kommer upp före 10-11 på f m. Somnar ofta om på soffan igen & är inte igång på riktigt förns kl är runt 14 på e m. Att jag har svårt att gå. Vissa hjälpmedel jag har & mina ortoser.
Hon var mycket förstående & ville verkligen höra allt jag berättade. Hade många bra frågor. Har talat om att min spiral har gått neråt, även om jag har blivit av med mina kryckor för tillfället så är jag inte tillbaka där jag var innan. Allt jag har medverkat i har gjort mig sämre, vilket kan leda till att jag är tvungen att hämta ut rullstolen som AT har skrivit ut.
Vissa dagar kan jag känna att det skulle ha varit skönt att haft den, men det är lite för stort steg än att hämta den för mig.
Hon tyckte jag skulle ta kontakt med min läkare & prata om mitt sjukintyg. För även om jag nu ska ingå i detta program i 3 mån. Så betyder inte det att jag inte kan vara sjukskriven för det i botten. (Inte att jag lämnar in det till FK utan till AF, och sen kan jag visa upp det på mötet med FK). För det är i så fall min läkares bedömnig. Vilket kan underlätta för mig efter dessa 87 dagar har gått. Och jag har en chans att bli sjukskriven igen. Vi väntar även på det utlåtande från Uppsala som jag ska till snart.
Frågade henne hur det blir om nu FK skulle neka mig en sjukskrivning efter 87 dgr. För vi är både väldigt överens om att det INTE är läge för mig att gå tillbaka till ett jobb. För även hon tycker som jag att jag ska sjukskrivas för en längre tid, ta hand om mig själv, få ordning på mitt liv och min vardag. Vilket känns MYCKET skönt att ha henne i ryggen. Men hon kan inte svara på hur stor den chansen är att dom nekar mig. Därför ska hon ta upp detta på nästa stora möte, tynga på detta att jag blir sämre utav allt detta & min EDS. Så får hon se vad dom säger. För står det i mitt sjukintyg att jag riskeras att bli sämre så troligtvis är det svårare att icke godkänna då. (Hon sprider även detta om EDS till sina kollgor så dom ska veta att det finns en sjukdom som heter så).
Frågade gällade detta att jag är skylldig att anmäla till AF & FK när jag är "sjuk"?
Men hur definierar jag sjuk?!
Jag är sjuk varje dag!
Hon hade inge bra svar på det, för hon håller med mig. Men skulle även gräva djupare i den frågan. För ska jag då skriva S på varje dag som står för sjuk, förutom en dag på en månad tex. Det är mina "närvaro" papper jag pratar om som FK ska ha 1 gång i månaden. Som ska vara underskrivet av mig & AF. Så för att slippa åka in den 25 i månaden & köa i 2 timmar på att få en underskrift så erbjöd hon mig att posta det. Så slipper jag det.
Så på alla sätt är hon mycket bra, hon frågar hela tiden om det är ok, annars avbryter vi. För hon vill ABSOLUT inte att jag ska bli sämre. Så det känna inte som man behöver förklara varför hela tiden, utan mer informera henne så mycket som möjligt. Att hon lär sig mer om EDS, för det hade hon inte hört talas om innan hon träffade mig. Men nu har hon stött på en till tjej, som precis fått sin diagnos. Sen när det är möte med FK som hon vill kalla till för att hon fattar inte hur dom har gjort. Om dom ens har läst mina papper?!
Då ska vi tynga på min EDS, vilka problem jag har & vad som kan hända i framtiden. Så vill hon att mitt ärende ska undersökas igen & då har jag förhoppningsvis nytt underlag ifrån Uppsala. Känns som om jag tjatar om det. Men det kommer vara så ett tag framöver nu. Har mycket hopp om det som ni säkert förstår. För det känns som om det är min livlina nu!
Jag ja tror att jag har fått med de mesta nu. Tänkte att det kan vara flera som läser detta är i min situation och som inte haft möte än. Så kanske ni får svar på några frågor vad vet jag?
Tack åter igen för era stöd!
I morgon är det dax!
Har trott att mitt möte var idag men de är inte förens i morgon kl 14.15 på AF.
Så nu har jag förberett mig på det jag kan, gjort i ordning papper åt min handläggare som hon har bett att få ta del utav. Det känns bra att hon har gjort det för det betyder att hon har ett intresse i min utredning & för mitt bästa. Vi ska gå igenom allt igen om det verkligen är rätt att jag är hos AF.
Vilket det inte är, men det kan ju inte jag ta ett beslut på & inte hon heller. Men vi tillsammans kan diskutera & sen pratar hon vidare med FK. Ja ni förstår.
Så som jag sa (tror jag?) att jag & Laila har finslipat min EDS-historia. Den kan hon på AF läsa sen när hon har tid & där finns allt som har hänt under mitt liv som hör till min EDS. Sen har jag ett utdrag i från socialstyrelsens hemsida om Ehlers Danlos Syndrom. Där jag har understrukit vad som gäller mig. Sen är det lite andra papper oxå. Så känner mig lugn, har fått en bra första kontakt med henne som jag har sagt tidigare. Så tror att detta till slut kan bli riktigt bra.
Min förhoppning är att dom ska sjukriva mig igen & för en längre tid den här gången. Det är slut på att vara duktiga Madeleine, nu måste verkligheten fram! Så jag kanske kan komma tillbaka senare för att arbeta. Men idag finns inte den möjligheten. För jag orkar helt enkelt inte nu. Vilket jag måste få både AF, FK & min läkare att förstå.
För hitintills så har det varit så att dom vill så mycket för min skull. Vilket är bra på sitt sätt, med det gör inte mig bättre. Utan jag har blivit sämre & därför kan jag inte jobba som det ser ut nu. Jag behöver lugn & ro, ta hand om mig själv & få en human vardag som fungerar.
Nu har jag gått tillräckligt med rehabiliteringar & annat.
Meningen med detta möte & framöver på AF är att man ska kartlägga mig, se vad jag klarar & inte. Då kommer det automatiskt synas att jag inte kan genomföra detta.
Så håll tummarna för mig nu att det går bra.
I morgon går även pappret iväg till Alfa-kassan, så förhoppningsvis så löser sig min pengafråga inom kort!!! För är det något som är jobbigt är det när man inte har pengar till sina räkningar!!!
Har kollat med Afa idag, jag är inte berättigad ersättning där ifrån som det ser ut nu. Men tack för era tips! Bättre att kolla en gång för mycket än för lite ;)
Tack för ert fina stöd! Det behövs verkligen!
För att jag ska orka ta mig igenom detta.
VECKANS CITAT
Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar.
Nalle Puh & A. A Milne
Vad ska jag säga?
Uppgiven, tårar & matt..
Så känner jag mig nu & idag, depp dag! Mina räkningar skulle ha varit betalda men tack vare FK & A-kassan dåliga info så har jag inte fått tillräckligt. Man ska ta reda på allt själv, men man vet inte ens vad man ska ta reda på.. Frågar man så får man olika svar, beroende på vem jag pratar med.
Just nu känns det som jag ger upp, vet inte ens varför jag kämpar längre?!
Detta tar knäcken på mig. Är helt beroende utav andra, vilket jag avskyr! Har kämpat hela mitt liv för att göra rätt för mig & nu ser andra till att jag inte kan det. Dom styr hela mitt liv & jag ska bara göra allt dom säger. Man har ingeting att säga till om. Dom skiter i att mina pengar inte kommer i tid. Det är inte deras bekymmer så klart.
Det har INTE varit en månad de senaste 3 ½ åren jag har kunnat slappna av! Eftersom jag endast har varit sjukskriven 1-2 månader i taget. Så när ska det vända?!...
Kunde skulle jag börja jobba ikväll. Vill inte leva så här längre. Inte nog att man har en ärftlig sjukdom som inte går att bota. Sen ska man inte få hjälp så att man klarar sig.
Hur ska jag orka ta tag i det dom vill & ha energi över till att tänka på att ens arbetsträna?! Som jag ändå inte kan då jag inte har den fysiken eller orken.
Det är ju bara en fråga tills den dagen då man ligger på psyket! Jag har alltid tagit hjälp, den jag behöver & när jag behöver. Vilket har räddat mig. Jag har alltid varit en person som ser det positiva i allt & försöker lära mig något utav det. Men idag vet jag inte...?
Tog mig ut på en promenad för att få tänka, men det är svårt. Tårarna bara fortsätter. Tror jag går & lägger mig & hoppas jag vaknar i morgon & det finns en lösning. Drömma kan man ju.
OKÄND DIAGNOS
går nu på TV & hela denna vecka hos Malou efter 10.
Hon har ett nytt tema varje vecka & denna vecka är det okänd diagnos.
Det är vanliga människor som har mailat in till henne om sin historia.
Så passa på att titta, ni som är intresserade. Idag har det handlat om epilepsi.
lånad bild av http://tv4.se klicka på bilden så kan ni se dagens programm. Ni kan se det på TV anytime oxå.
Mycket intressant program!
Går mellan klockan 10.05 & 11.50
