Blir varm inombords & stolt!

Ibland känns livet som en enda lång uppförsbacke!! Då är jag mycket tacksam att jag har djuren. Igår när jag var till stallet & armen/axeln fortfarande gör ont, bestämmer jag mig för att inte ge upp & åka hem, vilket hade varit väldigt enkelt. Hämtar in Tempus, tar av täcket, på med benskydd & går ner till corallen. Min tanke är att han ska få jogga av sig lite, komma ut från hagen en stund. Sätter igång honom i skritt, så småningom ökar till trav, ner till jogg. Sen vidare till galopp, saktar ner från galopp till trav efter bara ett varv & gör om de några gånger. Då slår det mig plötsligt hur långt vi kommit! Kommunikation är nästan obefintlig, små ljud, små tecken & han vet precis vad han ska göra. Fattar galopp hur lätt som helst, saktar ner håller galoppen i mycket långsamt tempo. Fattar ny galopp igen, lätt som en plätt!! Från att vi började om förra året utan någon balans alls, vare sig han eller jag! Han kunde inte hålla galoppen mer än några steg. ÄR SÅ STOLT ÖVER HONOM & MIG TILLSAMMANS!! Det värmer imitt hjärta!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0