Ångest, ont, smärta, vad skulle jag göra utan min kärlek ♥ ♥ ♥

Behöver skriva av mig!!
 
Det är massa känslor; smärta, tacksamhet, kärlek, hjälplöshet, otillräcklighet, hopplöshet. Listan kan göras lång!
 
Jag kände att mitt liv tog en vändning till det bättre, kände mig starkare fysiskt & psyiskt. Har haft många & långa, kraftig, djupa skov, som tagit massor på mina krafter. Jag tar mig upp igen & åker ner. Att åka ner går fortare än att ta sig upp. Att ta sig upp från ett kraftigare skov i tid är ca 1 ½ år! Så nu utan några "större" skov på en tid, kände ja att jag var på rätt väg. Skulle ut igen på min arbetspraktik. Men nu då!!??
 
Att få en kraftig luxation gör fruktansvärt ont! Som ambulanspersonalen sa, att bryta en arm är jämfört med en luxation är peace of cake! & ni andra som varit med om det vet hur det känns.
 
Idag känns det tungt! Det är bättre, har kunnat gå ner på smärtisarna, vilket är bra. Men det tar på krafterna att ha ont! Jag är positiv, ser framåt, är en fighter & vet att jag kommer klara detta. Men sen finns det dom stunder som allt bara känns jobbigt, det molar, det värker, man kan inte göra så mycket mer än att vara. Dels för att jag har bara "en" arm & det finns inte ork till så mycket till annat.
 
Jag har mitt lilla program av sjukgymnastik som jag gör för att behålla rörligheten i armen & det funkar.
 
Med EDS medför också känslig hud, vilket gjorde att jag dag 2 fick utslag av ortosen (metellan). Så nu måste exemen/utslagen smörjas (använder inotyol), linda med gasbinda över för att inte få skavsår. Vilket är en procedur.
 
Allt detta gör min fantastiska man, sambo, darling, älskling. Har har en otroligt tålamod! Han servar mig med allt; smöjer in, lägger om, lägger kuddarna rätt i sängen så jag ska kunna sova så bra som möjligt, klär på mig, duschar mig. Ja det är många saker som jag inte kan göra! & då behäver jag en extra hjälpande hand. Han gör det utan att jag behöver be honom & aldrig en sur min en klagomål. Han finns där när jag är ledsen av att det gör så ont, när jag vaknar av smärta, vaknar med panikångest eller av att jag drömt en mardröm.
 
Han är underbar, fantastisk, kärleksfull ♥
 
Hade jag inte haft honom, så hade jag behövt en okänd assistent 24/7, vilket inte är så kul att behöva ha när man är 28 år.
 
Är mycket tacksam för det DU gör för mig!! Älskar dej av hela mitt  ♥
.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0