Vill också klä mig snyggt

Har hunnit måla naglarna nu på förmiddagen..

Fast man är hemma för det mesta, vill man vara fin & känna sig fräcsh!

Ibland slår det mig att jag vill kunna göra det jag känner för. Slippa ha mina ortoser, utan att få ont. Har jag inte dom så tror folk att jag är frisk. Men riktigt så enkelt är inte fallet.

Det kan vara att jag har en bättre dag.
Men som min AT säger, så handlar det hela om att spara energi. Så att jag kan göra saker om dagarna.

Men sen vill jag också kunna bära leggings som vem som helst. Vara snygg när jag går på stan, ha högklackat någon gång ibland.

Men för det betyder det inte att jag inte har ont eller inte får det efter.
Varje gång jag väljer att vara utan t.ex min stödkrage har det ett pris likså mina knäortoser. Det gör att jag får mer ont då & efteråt. Men dom är varma, obekväma & FULA!

Knärortoserna kan jag inte ha under alla byxor. Faktiskt är det väldigt få alternativ jag har. Jag är inte en tjej som trivs i pösiga byxor. Så därför väljer jag emellenåt att vara utan dom när jag går bort, för att kunna ha tajta byxor, kjol eller klänning.

Det är svårt för andra utan EDS runt om mig att förstå. Det är svårt för mig att förklara.

Ena dagen tar jag en promenad med hundarna, nästa dag ligger jag på soffan, den tredje sitter jag på min el moppe.

Hur ska man kunna förstå som står brevid?

Det blir lätt missförstånd. Därför har jag bland annat denna blogg. Så jag beskriver hur det är att leva med EDS. Men sen vill jag heller inte bara skriva om min EDS & hur den påverkar mig dagligen. Utan det som är roligt också. Hur kul blir det annars för läsaren & för mig som skriver. Mitt liv kan inte bara handla om min EDS. Den får inte ta över mitt liv!

Men då jag inte skriver om den, så känns det som om andra tror att jag inte har ont eller att jag är en hypokondriker?

Är rädd för att andra runt omkring mig ska missförstå. Jag är den jag är, har en diagnos som heter Ehles Danlos syndrom. Men jag är inte EDS-Madeleine. Utan Madeleine med ett dolt handikapp som heter EDS. Men det är inte för det de första jag nämner för dom jag möter. För jag som alla andra vill vara en egen person.

Så ibland känns det som eller ganska ofta att det spelar ingen roll hur man gör. För pratar jag bara om min EDS upplevs det som gnäll, klagomål. Om jag inte pratar om den så har jag inte ont.

Ni som läser min blogg & inte har EDS, hur upplever ni det hela?
Har ni frågor eller funderingar så fråga mer än gärna, så ska jag försöka svara!
Men tänker inte fördet sitta & försvara mig för något jag har en diagnos på...



Tack för att ni orkade läsa mina takar...
Kram karm


Kommentarer
Postat av: Anonym

Det spelar ingen roll vad man har en för sjukdom DOm som inte har det förstår inte det. Jag vet hur de är att ständigt behöva förklara , eller inte förklara för ovasett vad man gör så kommer dom personer aldrig förstå. Vi som lider får vara glada att ens orka gå upp på morgonen och orka med dagen utan att bryta ihop och njuta när man har en så kallad "bra dag" Lever dagligen med detta och kämpar så jag förstår dig

2012-02-01 @ 15:37:42
Postat av: pianick

Känner som du,jag har ju med eds.Men fuskar man så kommer allt som ett ont brev på posten :( visst vill man slippa allt skav alla ledskydd.Få va snygg.Värst är hitta jeans som passar tycker jag.Hoppas du får en bra onsdags kväll.Brukar tänka man ser ut som en göadiator :) tur man har humor i allt jobbigt med eds.Styrkekramar här i söder vräker snön ner.

2012-02-01 @ 20:21:48
URL: http://pianick.bloggo.nu

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0