Ledsen, arg, besviken, tom, matt, maktlös, sviken, uppgiven, inget värd!!

Trodde inte det kunde bli värre, men hade fel. DET BLEV VÄRRE!!!
Mötet jag hade idag tog en helt annan vändning än jag över huvudtaget kunnat föreställa mig! Vad har jag gjort för ont?

Jag har EDS, jag är född med ett dolt handikapp, ingen kan se det på utsidan. Det är bara jag som känner smärtan. & jag blir sämre....

Vill inget hellre än att få ett normalt liv, jobba som frisör igen, tjäna mina egna pengar. Men hur mycket jag än vill så säger kroppen ifrån. Jag blir sämre, risken är om jag inte tänker på vad & hur jag gör saker. Så kommer jag sitta i rullstol för jämnan inom kort.

Om jag får anpassa min vardag, ta den som den kommer så minskar risken. Att jag blir sämre är ett faktum. Men hur fort det går beror på hur mycket jag pressar kroppen.

Jag vill vakna, gå upp & känna att det är värt att leva den dagen.

Men som det är nu så är det inte det.

Jag försöker ta mig igenom varje ny dag, ha en så human smärta som det går & försöka göra den dagen värdefull.

Men tydligen ska jag inte få det heller.
Jag byter gärna med någon annan. Jag får vara utan EDS & den tar min EDS. Få vara utan smärta! Kunna göra vad jag vill utan att få ont efter.

EDS påverkar alla olika, men det gemensamma vi har är konstant värk & trötthet! Det är en sjukdom man blir sämre imed tiden.