lägger mig ner
klippan värmer
likaså solen i ansiktet

strålande sol
glittrar i havet
det kluckar
kluckar så där rogivande

sluter ögonen
det är suddigt
som en tjock dimma
försöker se genom den
men den blir bara tjockare

kan inte se tankarna
inte koncentrera mig
blickar ut över havet
ser inget slut

vill ställa mig upp
det går inte
när jag försöker faller jag igen
faller ner till marken

så hårt att det gör ont
ont ända in i benmärgen
smärtan försvinner inte
en molande smärta blir kvar

den lugnar sig med tiden
sen kommer åter igen
fallet är hårdare denna gång
hur ska kroppen orka

en fågel seglar förbi
den glider på vinden
vart är den på väg

en ö
långt bort
där är de frid
frid från allt