Vet inte vad som är ut eller in
upp eller ner

det tar aldrig slut
vilken väg jag än väljer så tar det stop
har kommit till en återvändsgränd

motgångarna äter upp mig inne från
det sägs att tiden läker sina sår
men det saltas hela tiden i dom
& dom rivs upp igen

det är infekterat
inget hjälper
kanske för stunden
men smärtan finns hela tiden
& oron att det ska gå upp igen

se saker positivt
det kommer en vändning
din tur kommer snart
håll ut
hoppet är det sista som beger en

men när man inte orkar längre
vad gör man då
hur ska man orka se det positiva
när kommer vändningen
när är det min tur
hur länge ska man hålla ut
finns det någon gräns

man blir misstrodd gång på gång
hur ska man då kunna få den hjälp man behöver
en sjukdom som man lever med varje dag
påminns av smärtan hela tiden
begränsningarna

gör på mitt sätt
gör så gott jag kan
nöjd med det lilla

men det är inte så lätt som det låter
man slits mellan hopp & förtvivlan
 
det slutar med att man är förtvivlad
man känner ångest
gråter till sömns
oron gör ont