Hej igen! Åsa här!

Madeleine bor kvar hos farmor och farfar än.
De mediciner hon har fått, hämtade hon ut för billiga 1000kr i fredags..... En del sorter börjar redan ta slut... Billigt att vara sjuk? NOT!!!
Som värsta pensionären behöver hon en extra stor dosett för alla små roliga piller... Inte så roligt när man är knappt fyllda 25 år :(

Efter att ha fått med sig en hel arsenal med hjälpmedel hem, så upplever hon sin diagnos som väldigt definitiv.... Känns som att det är så här det kommer att vara i perioder resten av livet... Hon har kommit till insikt om att hon faktiskt har ett ganska allvarligt handikapp..... Känns mycket tungt så klart.....

Dagens uppgifter är att ringa husläkaren om påskrift av parkeringstillstånd (handikapp) och att undersöka frågan om personlig assisten, kolla om det är möjligt att få en sådan.
Arebetsterapeften har såklart stängt på måndagar, så rullstol och gåbord får skjutas upp ännu en dag...
För övrigt så känns det mycket skönt för henne att de äntligen har hittat smärtlindring som faktiskt fungerar bra :) Det var minsan på tiden :)

En remiss är skickad till smärtklinik eftersom de tabletter hon nu äter är mycket beroendeframkallande och inget de vill att hon ska gå på kontinuerligt.
Måste dessutom kolla hur det är med sjukskrivningen idag;
Är hon sjukskriven?
Hur länge är hon sjukskriven?
Har försäkringskassan fått in pappren?
Det kräver sin man att orka ha med försäkringskassan att göra minsann...

Bilder från sjukhuset kommer senare, det ville inte fungera just nu....

Madeleine hälsar och tackar för allt stöd!
Det har värmt mycket i en jobbig sjukhusvistelse! Den har varit allt annat än angenäm. Allt har krånglat och smärtorna har ofta varit outhärdliga.
Allt stöd värmer fortfarande naturligtsvis :)
Vi har nog tyvärr inte sett änden på det här än! Så fortsätt att stödja henne, för det kommer hon att behöva!

Ha det så länge!
Kram Åsa