Svaret på kommentaren
Har du varit sjuk redan som barn eller när kom värken för dej?
Hur länge har du känt till din EDS?
Är du den ända i släkten som är sjuk eller har det gått i arv inom familjen?
hoppas din helg blir fin!
hade så bra du kan :)
Mycket av svaren finns i mitt inlägg "Min EDS-Hstoria" . Svarar här i en kortare version :)
Vad jag vet vart jag för tidigt född, hade redan som 8 mån min första UVI (urinvägsinfektion). Sen ökade problemen i 11 års åldern med värk. Sen har värken bara eskalerat med tiden.
Min diagnos EDS fick jag maj 2008.
Jag är den enda idag som har diagnosen EDS i släkten. Det finns andra diagnoser som är reumatisk relaterade. Sen flera har samma symptom som jag, men ingen diagnosen eller en så har dom en annan diagnos.
Tack vännen, hoppas din helg också blir så bra som möjligt! Kramis
tack för svaret:)
fy va tufft att bli sjuk redan som så liten!
och att det tagit tills du blev 24? innan diagnosen kom!!
du verkar så positiv och förståndig trots att du har en så tuff livssituation!
Jag blevdålig som 32 åring efter jag fick barn, det har nu ¨gått sex år och jag har sååå svårt att acceptera, hittar ingen balans och har svårt att uppskatta det lilla!
Men att läsa din och andras bloggar och få ta del av hur ni ser på livet är jätte värdefullt!
Tack för att du orkar dela med dej och för att du "slänger ut" lite frågor så man själv tvingas tänka/känna efter!Kraaaam!
och jag tycker oxå att det var lite trista finalister i lets dance :P
Vassegó ;)
Ja, det tuffaste var nog att som liten när dom sa
-Det inte är inge fel på dig. Sen fortsatte dom säga det tills jag fick min diagnos.
Yes, 24 år var jag då :)
Men det var ingen läkare som kom med tanken att det kunde vara EDS! Den läkaren jag hade då, skulle "frisk skriva" mig!!! Då var det en kvinna som jag gick en rehabilitering med som satte ner foten, tog reda på mer om mina symptom osv... (läs Min EDS-Historia).
Men livet fortsätter med eller utan EDS, jag har förmågan att se saker positivt vilket har hjälp mig otroligt mycket. Sen har jag skit dagar oxå... Men det finns alltid 2 sätt att se saker på. Det är upp till en själv vilket man väljer.
Det mesta kan jag göra, men i min takt & på mitt sätt ;)
Kul att du gillar/uppskattar det jag skriver... Det är bra att vi kan stötta varandra! För det är hur som helst inte lätt!
Att acceptera något är en process man måste gå igenom. Det är lättare om man kan bli "vän" med sin EDS. Hitta saker som är positivt. Balansen är svår, den får man jobba på HELA tiden!
Ta hand om dej! Kramis
