Det som skulle bli balsam för själen, blev tvärtom!!!!
Har hållt mycket inom mig, men igår kom det ut!
Idag har oxå varit en sådan dag, så fort jag pratat med någon i telefon om min situation & hur grymt mycket jag saknar djuren har jag brustit ut i gråt...
Fullstänigt!!
Hade bestämt mig (om jag inte berättade det igår) att idag skulle jag klappa på hästen.
För att få lite balsam för själen.
Vilket jag gjorde, farmor väckte mig tidigt ( för mig i alla fall).
Alldeles för få timmar sömn för mitt behov.
Men eftersom jag behöver hjälp & det var på förmiddagen jag kunde få det så var det bara att göra!
Sen att jag inte är en människa den tiden på dygnet utan mer som ett lik som vandrar omkring är en annan sak.
Vart lite stressad, för när jag messade för att kolla läget med Lisa hade redan tagit in hästarna .
Så på kryckor ner för backen tog jag mig fram & förmodligen för fort.
När jag var framme efter ca 75m så var jag helt slut!!
Satte mig för att vila, bestämde att Lisa hämtade hästen åt mig så jag kunde klappa medans hon och en annan tjej red ut.
Men eftersom jag har en obeskrivlig längtan efter mina djur, så kunde jag inte låta bli att borsta. (bara lite)..
Så med ena kryckan ihanden & borsten i andra så gjorde jag det under 1 timme med ett fler tal pauser såklart!
När dom kom tillbaka ifrån ridturen var jag svimfärdig av smärta & trötthet!
Så när jag väl sen tagit mig upp igen till huset så kunde jag inte ens sitta!!
Gråtandes av smärta, lag jag mig på sängen, i med mer smärtstillande för att försöka få stopp på det hela...
Farmor smorde även in mig med linement på det mest utsatta området.
Så det lilla kunde bli SÅ illa & ett sådant bakslag för mig, kunde jag inte tänka mig.
Det som är skillnaden nu är att, det jag känner är att ex farmor har mer förståelse nu & inblick i det hela.
& att det är allvar!!!
Så nu har hon förbjudit mig att göra sådana utsvägningar tills jag är mera återställd.
Det är posetivt på ett sätt, för det känns som mer & mer efter denna resa som fortfarande pågår har jag fått mera förståelse ifrån mina nära & kära.
Men hon har ju påpekat ett ex antal gånger under dagen, att du gör inte om det där igen, osv.....
Inte något ont som inte har något gått med sig.
Så hoppas nu på att jag ska ha mera förståelse & slippa försvara mig.
För det är tillräckligt ändå!!
Har talat om att jag måste lyssna mer på min egen kropp, & vila. Då menar jag ligga på sängen.
Och det är bl.a farmor medveten om nu också att jag har det behovet.
Så det återstår att se...
Love Madeleine ♥
Madeleine det är inte mera än rätt att jag ska hjälpa dig! Det är det vänner är tillför! Och jag tänker stötta dig tills du kommer hem och är den glada, dampiga Madeleine igen! Gumman du är det finaste som finns och jag älskar dig över hela mitt hjärta så räkna alltid med mig raring!
Jag ska självklart pussa Tarzan, jag lovar :)
han har inte velat gått in på två dagar, kan vara för att det är så fint väder, eller så protisterar han nu! Vi får se om han vill in i kväll!
Gumman krya på dig, och se till att bli bra snart. det är tomt hemma utan dig!
Älskar dig mest Madeleine! <3<3<3<3<3<3
Att bita ihop och försöka dölja hur vi mår är det sämsta vi kan göra. Ändå är det vad vi brukar göra, just för att skona våra anhöriga. Att de sedan en dag får se hela sanningen skadar faktiskt inte. Om vi inte visar hur illa det är - hur ska de då förstå?
Vet vad du går genom just nu. Jag kraschade när jag var 23. Men tro mig; du klarar det här! Det kommer vara jobbigt, jävligt jobbigt. Men en dag står du där och ser tillbaka, och inser att du överlevde. Och att du lever ett rätt ok liv trots allt.
Så är det för mig. Tack vare envishet och mina djur (framförallt mina djur) så lever jag ett liv jag faktiskt trivs med och njuter av. Och jag är ändå jävligt sjuk.
