Idag har det inte hänt mycket....
Var tvungen att ringa läkaren nu igen direkt på morgonen, för att förhoppningsvis få ett recept på stecolid.

Otroligt trött....!!
Vilar för lite, men det känns inte som jag har den tillåtelsen eller vad jag ska säga....
-Men du hade ju inte ont nyss.... för ett ex.

Efter frukosten idag fick jag ont, så lag mig & somnade bums....
Sen vaknade ja av att farfar & farmor var på väg att åka till Norrtälje.
Ja beövde ju åka med för att ev kunna hämta ut den medecinen som läkaren missat.
Så då vart det brottom....
Men fick ingen medecin med mig hem, så ska på någe sätt ska ja försöka lifta in med någon till apoteket i morgon...
Efter en tur på flygis bland ALLA människor, så somnade ja igen när ja kom hem.
Vaknade när middagen var klar, trodde nästan dom ätit klart...

Känns jobbigt, hade inte räknat att det skulle ta sådan tid. Måste verkligen skynda långsamt, sen lyssna på MIN kropp, & vila när den säger det.
Men ni som har sjukdomar som inte syns förstår, man ska försvara sig inför andra ...
Vet inte vad det ska krävas för att ja ska bli accepterad?
Eller så är det bara så att ja inte blir det.

Är mycket tacksam & glad för allt stöd jag fått & får av ALLA ♥

Det är en hel del tårar nu, så allt ni skriver här hjälper mig mycket!
Inte lätt att acceptera själv heller, sen hur ska det se ut nu i framtiden.
FK dom är ju efter en hela tiden, känns som dom bestämmer när ja ska få andas!

I morgon blir det en vilodag, förutom min medecin.
Men det kommer en Påsk nu som ja vill medverka på :o)
Så då gäller det att samla krafter....

Kanske dålig på att höra av mig, men ring eller sma:a!
Det är inte för att ja inte vill prata, men glömmer och har svårt.
Så blir sååå glad när någon hör av sig!

Må så gott....
Love Madeleine ♥