I morse tog jag det lugnt...
Vaknade ganska tidigt, gick runt här som en sombi...

Förmiddagen gick åt att åter igen ringa FK, för ni ska ju inte tro att mina pengar kommit...!
När hon sen ringede upp, så frågade ja vad problemet var?! Att hon lovade mig pengarna bara jag skickadein pappret.
Vilket jag hade gjordt en vecka tidigare...
Men hennes svar var att, - ja har inte fått in något läkarintyg!
M - Ja, men de skulle ju inte behövas till denna utbet. !!
FK - Ja ska kolla i mina noteringar.
Då visade det sig att hon gjort FEL!
Blir galen, vilket jag sa - Kan inte lämna någonting utan måste hålla koll på erat jobb också.
Om ja ska bli bättre är det inte sådant här ja behöver lägga min energi på.

Sen var det ju läkarintyget, de var det  sista jag bad om att få fixat när jag skrevs ut ifrån sjukhuset.
Läkaren lovde skicka in ett till FK. Men det har inte skett av någon orsak.
Så då är det åter igen minst ETT SAMTAL TILL!!!

När jag ringde till avd. där ja låg inne så fick ja till svar att han är i tjänst nästa gång på ons. Men hon skulle lägga en lapp i hans låda, så får se nu vad som händer...
Sen har jag oxå ringt husläkaren för nya recept. Får se om det fungerar...

Lisa skulle även rida idag, men vi tog beslutet att jag skulle komma ner efter deras ridtur.
Vilket jag gjorde & för att skona mig så hämtade Lisa mig på fyrhjulingen.
Hästarna (i alla fall 2st )stod vid bindbommen närj ag kom ner, så ja klappade grov jobbet gjorde Sanna. Sen gjorde jag sista finputsningen... Då fick jag den dosen jag behövde & utan att få lika ont som gårdagen.

Underbart väder var det ju, så ett gäng vart samlat av kompisar vid stallet. Så för första gången (i alla fall fär mig) så tog vi en fika vid bordet utanför stallet. Så skönt i solen...!
Går inte att beskriva känslan med ord.

Men det räckte, så sen körde Lisa upp mig igen & tro det eller ej med jag lag mig på sängen för att vila.

Ringde på e.m till avd. igen där jag låg inne, men denna gång för att få prata med Helena eller veta när hon hade nästa pass.
För det hon gjorde för mig när ja låg där kommer inte ja glömma! Hon var en av dom som hade mig mycket under tiden på sjukhuset. Det känndes verkligen att det hon gjorde kom direkt ifårn hjärtat. Hon slog näven i bordet eller hur jag ska uttrycka mig, för mycket av tiden ja läg där hände INGENTING!!
Så ville visa min tacksamhet, uppskattning & få säga det till henne. Vilket jag gjorde & ja är mycket glad över att ja tog tag i det! Hoppas även hon läser detta en dag! Kram till dig Helena! ♥

Love Madeleine ♥