Greppade inte vad jag fick för besked, jag ringde upp Jonne efter besöket och när vi pratat en stund då först insåg jag vad hon sagt!

Gick till ögonmottagningen till ortoptisten för att undersöka min syn, tyckte den försämrats något. När hon försöker hitta ett bra styrka och rätt prismor men inte lyckas börjar jag fundera. Hon börjar klia sig i huvudet och vet inte vad hon ska ta sig till för att få upp synen. Jag ser något bättre men inte bra, lite bättre men ändå inte bra, det var mina svar varje gång hon bytte.

Jag har haft glasögonen sedan jag var liten och har en skelning som mestadels syns när jag blir trött. Jag har haft glasögonen mest för att underlätta vi läsning och slippa huvudvärk, därför behövde inte ha dom jämt. Nu kan jag inte vara utan dom, jag ser suddigt utan. Har svårt att ställa om fokus och påverkas mycket mer bland mycket människor eller i trafiken. Jag jämför det med en kameralins som ska hitta skärpan/fokus, så funkar mina ögon dom måste söka efter skärpan.

Nu spänner jag mig så mycket för att själv korrigera synen/skelningen så jag blir mer närsynt än vad jag egentligen är. Det som alltid har blivit en tid efter med dom nya glasögonen är att jag inte tycker dom hjälper riktigt. Sist jag bytte glas fick jag prismor för att korrigera skelningen. Det som har hänt vet vi inte riktigt mer än att närsyntheten är kraftigt försämrad, men den går inte att få upp tillräckligt bra.

Den röda pricken på "sifferkorset" (det är en skala med röda och svarta siffor) jag får titta på flyttar sig beroende hur jag håller huvudet.

Ortoptisten kunde inte få det tillräckligt bra, nu vill hon ha en second opinion av en ögonläkare. Alternativet kan vara att operera. Då får man bukt med skelningen och kan sedan avgöra hur pass närsynt jag är eller inte. För nu går det helt enkelt inte att avgöra.

Känns jobbigt om jag ska behöva gå igenom en operation till! Känner att jag har tillräckligt ändå.

Just idag känns det som om jag jobbar i kraftig motvind för att få ihop mitt liv och få det att fungera så smärtfritt som möjligt. Värken är mer påtaglig, den gör mig just nu mer begränsad. Vad det beror på! Min EDS, operationen i axeln, att jag gnisslar tänder, oro, eller fel styrka i glasögonen. Det kan vara flera faktorer, en kombination. Jag måste beta av en sak i taget för att få bukt med vad som är vad.

När jag hållit på att kämpa i så många år så känns det som om att det skulle lätta någon gång, men det är alltid något nytt eller en fortsättning.

Det positiva är att jag får mina ögon ordentligt undersökta så vi kan gå till botten med detta en gång för alla.