Min allra bästa, trogna vän, som jag saknat dig!

Vad lite kan göra mycket!
 
Jag har inte träffat Tempus på 3 veckor!! Igår när Jonne kommer hem så föreslår han att vi åker och hälsar på honom. Jag var egentligen alldeles för trött, men saknaden av honom var för stor!
 
Vi åkte dit, längst bort i sommarhagen gick dom och betade. Hade med mig ett äpple till honom, han var lite svårflörtad, lite sur över att jag inte varit där. Det var känslan i alla fall, han bara fortsatte beta.
 
Efter jag gick en bit bort, pratade med det andra hästarna kom han så småningom fram och ville ha kontakt. Då kunde vi mysa lite och prata.
 
 
 
Vilken lycka, bara få en liten stund tillsammans, han fick mig att le, må bra och känna enorm kärlek!
 
Djuren betyder allt för mig. Dom gör mig lycklig, glad och friskare. Dom har inga fördommar, dom älskar en villkorslöst, vill ha närhet och jag som dom har behov av varnadra. Vet inte vad jag skulle göra utan dom!?

Ursäkta de något gryniga bilderna, måste ha varit något på kameralinsen?
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0