Det finns en anledning till att jag inte uppdaterat här. I söndag´s föll jag så att min vänstra axel gick ur led!!

 

Hur ont det gjorde går inte med några ord att beskriva! Jag skrek rakt ut av ren och skär smärta som inte gav med sig! Ambulansen blev kallad till plats och dom gav mig hästdoser av smärtis utan att jag blinkade. Vilket de trodde skulle få mig att decka! I vanlig ordning kunde dom inte gissa vilka mängder det krävs för att ens ta udden av smärtan på mig med min EDS. Vilket dom inte lyckades med, dom sa att ja skulle försvinna bort och inte minnas något. Istället fortsatte jag prata som vanligt. Det var en hemsk färd i ambulansen, ja fortsatte skrika av smärta. SSK frågade om ja sjunger, (med den decibelen ja nådde) ;)

 

 

Inne på sjukhuset ville dom inte ge mig mer smärtis, trots att skalan var på 10 och jag fortfarande skrek av smärta och grät! Då ville dom ta av mig kläderna och skicka mig på röntgen. Men gjorde klart för dom att ingen rör mig förens jag är ordentligt smärtlindrad! 

 

Efter massa "bråk" igen om mer smärtis, var det till slut en SSK som sa att

-jag kan inte skicka dig till röntgen i detta tillstånd!

 

Så då fick ja så pass att ja kunde sluta skrika av min smärta å andas något lugnare..

 

Det har inte varit roliga nätter och heller inte för min sambo som ja väckt. Vaknar och gråter av smärta och han får fylla på med smärtis..

 

Igår träffade ja S på OT-Center som gav mig en ortos som jag inte får lika ont av och som avlastar lite mer.