Vad det gäller
min värk som jag hade i fingrarna, så är det inte lika illa idag, även om jag har ont i dom när jag anstränger mig för mycket. Eller i vissa rörelser. På f m hade jag svårt att kontrollera dom, men det fungerar bättre nu på kvällen. Tack för era råd tips ♥
Idag har jag istället ont i höger vad. Det flyttar sig hela tiden & nya sorters smärtor som man inte alltid känner igen.. Detta är som om jag har växtvärk. Smorde med Heat Lotion Aloe Vera. Det hjälpte så länge det var hett. Men sen kommer det tillbaka, det blir så påtagligt oxå när det är en molande värk. Så nu harjag smort med Voltaren & lindat vaden med en vanlig lida. För att hålla värmen bara. Så det känns något bättre just nu.
Man vet liksom inte riktigt vart smärtorna kommer ifrån alltid, för det kan dyka upp bara sådär. Förmodligen av något man gjort tidigare dagen innan eller samma dag, men att det kommer efter.
Man blir inte klok på allt... Funderar ibland hur det skulle vara att uppleva en dag utan någon smärta. Det är ju liksom min vardag, så vet inte ens hur det känna att vara utan. För är det inte de ena så är det de andra. Det var väl därför vissa klasskompisar kallade mig för hypokondriker Vilket inte alls är roligt, när man har ont på riktigt. & intekan jag rå för att den flyttar på sig från ena dagen till den andra. Så därför kan det vara så att jag inte talar om när folk frågar, bara för att det är alltid något. Så då blir väl folk trötta & orkar inte fråga eller lyssna. Vad vet jag, säkert olika...
Hemskt egentligen,men sant.
Alla sjukdomar och elände som inte "syns" på direkten verkar inte gälla, oavsett hur man mår..Väldigt tråkigt för den drabbade, minst sagt :-(
Att du gjorde för mycket på en bättre dag tycker inte jag är ett dyft konstigt, du är ung, du har viljan kvar och helt ärligt... visst kan du vakna till en urdålig dag ändå? (även om man ska vara så jädra duktig och göra allt rätt..)
Jag går faktiskt hos en underbar psykolog/terapeut som tom följt mig till min urkasse neurolog en gång, det var så skönt att visa henne hur saker och ting faktiskt fungerar! Hon har kämpat på stenhårt bara för att få mig att åtminstone acceptera min epilepsi, sen att forma livet efter eländet, det är än svårare. Jag var en oerhört driven tjej, självständig, rapp i käften och tänkande, det är inte lätt att helt vara i sina "diagnosers" grepp även om folk kan tycka att man är hypokondrisk så ok då, tro de för tusan! Vi vet, det får väl räcka så för stunden då, eller hur ska man göra?
Du är skitduktig, du presterar mycket, du är en jädra kämpe och ok för att EDS´n sparkade bakut nu,
du gjorde inget fel utan du hakade bara på det där tåget som kallas "livet"! Snacka om att du får tänka mycket för att göra helt rätt jämt, bara du ser till att vila ikapp när sömnen behövs och är snäll mot dig själv så fortsätter du att vara en alldeles ypperlig "vardagshjälte" för mig!
Kastar iväg en liten kram också!
