Total frihet!

Frihet, va det jag kände ikväll när jag 23.44 klev utanför dörren med Bazze & Nellie.

Vissa är vakna fortfarande, kanske har haft middag med några goa vänner. Medans andra har gått & lagt sig. När jag lyssnar så hör jag några barn en bit bort som verkar ha roligt. När jag sen kommer närmare så är det ett gäng grabbar som spelar fotboll på gatan, trots att klockan är så mycket. Inne kan man se dom vuxna sitta runt köksbordet & ha en konversation

När jag sen har passerat förbi, gått ut ifrån området där jag bor blir det tyst. Det enda jag kan höra är mina egna steg som knarrar i snön. Jag stannar för att lyssna ett ögonblick, det blir helt tyst, även Bazze & Nellie lyssnar intressant. Men inget hörs förutom våra andetag.

Då känner jag total frihet, som om jag äger ALLT runt omkring mig! Jag kan göra precis som jag vill, behöver inte tänka på någon annan än mig själv, inte anpassa mig heller. Jag har ingen plan på vart eller hur långt jag tänkt gå. Det bestämmer jag efter de som känns bäst för stunden.

Efter en stund hör jag en bil på håll. Man kan höra att det är en Volvo. Ni vet en 740, unga killar i 18 års åldern. Dom kommer i fart, avgassystemet låter illa. Men för dom är det häftigt, allt är som det ska. Dom sladdar förbi & efter några sekunder fösvinner dom.

Och de återgår det till den totala tystnaden! Jag är själv igen med mina hundar. Vi fortsätter promenaden, möter en annan hund som är på väg tillbaka hem igen. Mina hundar blir exalterade, jag stannar, beordrar dom att sitta. Ser inte vart den andra hunden vi mötte tar i vägen. Fokuserar bara på mitt, när jag är klar efter någon minut så fortsätter jag dit jag var på väg. Vart det nu var någonstans?

Jag går på en väg där det är belysning, det är asfalt & dom har saltat vägen. Vilket jag kan tycka är lite synd här ute på landet..

Jag vänder efter ett tag när det passar sig. Går hemåt igen, men jag har inte klart för mig vilken väg jag ska ta. Men det faller sig så att jag går tillbaka den vägen jag kom till en början, men sen bestämmer jag mig för att ta en utmaning, gina över ängen hem. Det är ca 100 m. Mycket djup snö! Det är inte andra än något rådjur & enstaka hare som gått där tidigare.

Rakt ut kliver jag, Bazze å Nellie hänger på efter överlyckliga. Nosen går rakt ner i snön i djurspåren. Vi tar oss fram, dom hoppar & jag pulsar genom snön.. Vissa ställen sjunker jag ända upp till knäna. Känner att snön kommer innanför skona då termobyxorna åker upp. Men vad gör det?!
Jag har inte långt kvar hem & där kan jag byta till torra strumpor.

Grabbarna spelar fortfarande boll.
Ena killen tar upp bollen när vi närmar oss.
Då säger en annan, vad gör du? Varför spelar du inte bollen?
Men hundarna kommer ju, vi får vänta tills dom har gått förbi.
Snällt tänkte jag.
När jag precis passerar så säger en annan att du ser väl att det är 2 hundar som kommer, det är ju inte får!
Så skrattar dom tillsammans.
Och jag ler inombords...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0