med min läkare, AF & FK. Hade med mig Lisa som stöd.

Vilket var tur för det visade sig bli ett jobbigt & känslosamt möte!! För det första så hade varken läkare eller hon på AF fått något remiss svar. Mer än att jag inte kommer genomgå ett nytt rehab program. De UAS anser vara lämpligast för mig är att få individuell hjälp i form av sjukgymnastik & tips från en arbetsterapeut. Så vi hade inte mycket att gå på & det var väl vad hela mötet kretsade omkring. Förstår inte varför man ens kallar till ett möte om inget materiel finns?! För då finns det ingen vits med det hela.

Jag har ingen talan! Det är läkarna & sjukgymnaster som måste ge sitt utlåtande hur mina förutsättningar & framtid ser ut. AF & FK bestämmer över mitt huvud & min läkare känner sig maktlös hon med. Dom frågar mig vad jag vill & vad jag har för planer? Som jag har sagt SÅÅÅÅ många gånger tidigare så är det att få ordning på min vardag & komma igång med min träning. För fungerar inte det så kan ingenting annat fungera!

Jag fick önska mig vad som helst i världen. Vad skulle det vara? frågade tanten på AF.
Jag svarade att jag vill ha lugn & ro! Då kom följd frågan, hur får du det?
Inte ha någon press på mig, kunna sköta min rehabilitering så jag får en human vardag.

Lisa flika in med att jag har haft det så här ända sen jag blev sjukskriven. Inte vetat om jag får förlängd sjukpenning & det har varit mycket jobbigt att aldrig veta om man har mat på bordet nästa månad!

Dom frågade då om jag bor själv?
Ja det gör jag & har svårt att sköta mina vardagssysslor som att, dammsuga, diska, bädda rent etc... Då frågade hon på AF om jag gör det? Ja men vad har jag för val?! Men jag gör det inte så som jag skulle ha gjort det om jag inte var sjuk! För jag får ta lite i taget.

Då flika Lisa in med att jag måste portionera allt jag gör! & det har jag fått strikta order om nu ifrån sjukgymnast & arbets terapeut om att jag MÅSTE! & med det innebär det att jag dammsuger 2 rum, vilar, dammsuger resten. Sen får jag ta disken en annan dag.

Eftersom det inte fanns något nytt materiel att gå på så dom valen jag hade var att gå med i ett program på AF, dom gör en utredning som dom inte har kunnat genomföra på mig är jag har varit i för dålig. Eller att stå utan pengar!

Visst är det upphetsande!!! Det är ju så många valmöjligheter & bra för mitt eget bästa! Inte undra på att det är så många som har tagit sitt liv! Dom ger än inte så många valmöjliheter.

Då finns det en hel del i mina journaler som visar att jag blivit sämre vid den aktivitet & träning jag gjort. Men det gäller inte nu!

Så nu får jag hålla andan i 2 veckor till! Nu inväntar vi remiss svar ifrån alla som jag träffat på Uppsala Akademiska smärtrehab. Sen så ska det tas något beslut. & det jag vill är att ansöka om ny sjukersättning. För som jag ser det nu är att det inte finns några andra alternativ. Men jag är ju så ung som alla säger!...

Då står det i mitt intyg från Dr Erik Björck att personer med EDS (den typen jag har) kan jobba allt mindre efter 25 års ålder pga trötthet & smärtor. Jag har inte jobbat sen jag var 22 år. Tycker det säger en hel del!